det

Jag sa det. Jag sa det! Jag sa det, men jag fick det att låta som om jag inte menade det. Orden jag vars innebörd jag aldrig riktigt förstod kanske har fått en mening. Jag vet inte, men jag sa det. Men fortfarande tror du att det inte är så. Jag vet inte om det är så. Jag önskar att det är så. Men jag sa det. Någonting jag inte sagt till någon annan.
Jag sa DET!

?

borta?

Plötsligt vet jag inte vem jag är. Plötsligt är jag någon annan. Jag tycker inte om det. Jag vet inte om människorna runtomkring mig märker något, men jag vet inte var jag är.

Jag vet inte vem jag är.

små små glad pillur, 4-6 veckor, hata biefekter

svart-vit

avföring på grundskolan

Är sjukt jävla trött! Något jag gått och stört mig på lite för länge är alla ”jag saknar min gamla klass”. Hur många gånger har jag inte hört det nu? Jag fattar, det var bättre förr. Så är det bara. Jag skiter fullständigt i min gamla klass, det var bara människor sammansatta i en grupp för att få systemet att fungera. Om saknaden är äkta, att man verkligen saknar varenda kotte i klassen eller om man saknar det gamla välbekanta och trygga? Troligen olika. Alla som vill får sakna sina klasser hur mycket dem vill bara jag slipper höra om det.

vart söker man tröst om man är ensam?