titel

Jag är så fruktansvärt arg. Nej jag var arg, nu är jag bara ledsen. Jag tvivlar inte på sanningen i dina ord när du säger att du älskar mig. Men det är ett märkligt sätt du visar det på. Du finner alltid ut ett svepskäl för att slippa undan det värsta. Dina behov går alltid först, ibland kan en tanke på andra få en att inse att man egentligen inte har det så dåligt. Ditt sätt att prata med andra som säger att jag är bäst, jag har aldrig fel med en bitter arrogans i bakgrunden. Att du alltid strävar efter att vinna och ett hämndbegär om du skulle förlora. Din oförmåga att inse att du har fel ibland. När man är besegrad är det lika bra att erkänna det för sig själv och stolt dra sig ur istället föra att fortsätta ett spel som redan är förlorat och förnedra sig själv. Dessa egenskaper! Jag skyr dig inte bara på mina egna vägnar. Jag ser ofta hur du råkar såra andra genom att vara sig själv. Jag kan se mig själv i dessa människor, jag har så många minnen då du råkat trampa mig på tårna utan att märka det. Men nu är jag härdad och tar inte åt mig. Jag tar sällan åt mig negativa kommentarer längre. Jag är den jag är och skulle folk inte gilla mig så får de väll leta reda på någon annan att fördriva sin tid med. Dina äckliga fobier har jag också ärvt av dig. Man blir inte rädd för ting bara sådär, det fins alltid en grund till rädsla. Hur du behandlar människor i din närhet, jag säger bara usch. När du tar dig tid att vara personen jag behöver ägnar du dig åt privata ”nödvändigheter” istället. Det är alltid du som ska vara i centrum. Jag tål dig helt enkelt inte. Jag vet också varför. Vi är allt för lika. Jag är på samma nivå som du, lika hemsk och grotesk. För det skyr jag mig själv. Jag har gått vilse i mig själv, jag är inte den jag vill vara. Jag vill bidra med livs glädje och trygghet till andra. Få andra att skratta och kunna njuta av livets små glädje ämnen. Ändå så är jag lika självisk och tänker alltid på mig själv i första hand. Det är mycket lättare att följa sin natur än att kämpa emot den. Jag kan inte hitta någon som förstår mig fullt ut. Jag känner mig så ensam.

Jag har inget att säga dig, därför är jag tyst. Jag vill ha sanning och rättvisa, till min fördel.

(oredigerat in lägg, skrivet i frustration)