lördag 1 augusti 2009

titel

Blod, blod är det mest tillfredställande jag vet. Att få se blodet tränga upp ur skär såret först bara som små röda glas pärlor. Sedan blir de där en röd liten å. Den svidande smärtan är visserligen obehaglig eftersom vi har något som kallas självbevarelsedrift, men annars njuter jag av smärtan. Och den är snart förbi, men blodet fortsätter att rinna efter att smärtan flytt. Blodet rött, en underbar djup färg. Att veta att jag tillfogat mig själv skada gör mig lugn, att känna smaken av blod i munnen. Som järn fast mer... mer… bara bättre. Hur underbart det är att smaken dröjer sig kvar på min tunga. Jag ryser av välbehag. Jag vet att ännu ett fult ärr kommer att bli var, men det är det värt. Det är bara ett bland flera. Jag har också märkt, till min besvikelse hur blodet blivit tunnare efter tidigare liknande stunder. Det gör mig lite orolig men förtränger känslan så fort jag känner blod smaken i min mun. Om vi inte haft kakel golv i badrummet skulle jag sitta länge och låta blodet droppa på golvet, vilken tillfredställning de skulle bidra med, och vilket lugn. Men fixen mellan de grå kakel rutorna skulle absorbera blodet och färga de från grått till rött. Vilket skulle avslöja mig.

Alltid samma sak, jag plockar fram de jag behöver rakblad, papper och plåster eller något liknande. Sedan sätter jag mig på toalettsitsen och planerar nästa snitt. När jag väl bestämt mig sitter jag och funderar och grubblar om jag verkligen borde, jag vet att jag inte borde. Men det är så skönt. Undrar hur mycket människokroppen klarar innan den kollapsar. Jag kommer alltid ha kvar minnet av hur blodet smakade, den svidande känslan då rakbladet for över benet långsamt, för att de skulle bli någorlunda djupt. Den lugnande effekten som ritualen ger mig. Jag vill vara offret, jag vill vara deprimerad och sjuk i huvudet. Jag är det inte… var det inte. Att vilja göra sig illa, att vilja vara sjuk är inte friskt. Den enkla förklarningen är väll att jag inte vet hur man mår bra. Att försöka mig på ett ”vanligt” liv skrämmer mig, att vara glad och lycklig.
Jag vet inte vad det är jag vill eller inte vill, jag vill dricka blod titta på månskenet och springa, springa snabbt som vinden. Jag är vampyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar